Månadsarkiv: februari 2013

Från A till Ö: S som i Vic Suneson

A till Ö, ,

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Vic Suneson var en pseudonym för Sune Lundquist, en deckarförfattare samtida med bland annat Stieg Trenter och Maria Lang. Av någon anledning är han dock lite bortglömd. Vic Suneson har en imponerande lång bibliografi, från sent fyrtiotal till 1975 då han avled. Jag har dock bara läst Sanningen om Marie-Claire (1965) och Mord i själva verket (1950), men även Döden kastar långa skuggor (1954) står i hyllan.

Sanningen om Marie-Claire handlar om Marie-Claire, änka efter en konsthandlare med stora tillgångar och ett stjärnbetonat förflutet inom operetten. Hon verkar vara omtyckt av sina styvbarn med familjer, men  ändå verkar någon av dem fast besluten att mörda henne. För att vara en ”mysdeckare” är den ganska läskig vill jag minnas. Den utspelar sig främst i Vasastan i Stockholm i den del som kallas Röda Bergen.

Det är en vacker och mysig stadsdel där jag hade förmånen att bo i ett par månader för länge sedan när jag pluggade. Jag lyckades läsa Sanningen om Marie-Claire under den korta tid jag bodde där och den utspelade sig till och med på samma gata! Det är ju inte ofta sådant händer, inte mig i alla fall, och det lär ju inte hända igen så länge jag bor i den här skogliga avkroken som otroligt nog tillhör Stockholms län. Det kan man ju inte tro när man har en mil till närmaste affär… Förlåt stickspåret.

Staden Stockholm och Röda Bergen har en ganska central del i historien och jag tycker det är roligt att minnas boken utifrån en plats i staden. Låter flummigt men det jag menar är att när jag då och då går igenom Vasastan/Röda Bergen, kanske förbi Systembolaget på hörnet Odengatan/Sigtunagatan, så tänker jag på bokens Julius Jönsson, även kallad Plutan, som raglar ut därifrån med sin senaste brännvinspåk i hand.

Det kanske finns en andledning att Vic Suneson inte blev lika hyllad och uppburen som Stieg Trenter och Maria Lang, jag har inte läst och jämfört på så sätt (även om jag läst mycket av de två sistnämnda). Hur som helst skulle jag vilja läsa mer av Vic Suneson. Det är så roligt att läsa gamla svenska deckare tycker jag. Även om det är fiktion är de (ofta) ett fantastiskt tidsdokument!

Har du läst något av Vic Suneson? Har du någon annan bra författare på S att dela med dig av?

Nätkärlek och boktips (nästan)

Reflektioner

Jag är väl en av få som inte såg vare sig Uppdrag Granskning om näthat, eller fotboll igår. Ska se Uppdrag Granskning på play sedan. Fotbollen skiter jag i men näthatet känner man ju till… Jag har inte drabbats av det själv och jag tror att bokbloggosfären är ganska förskonad från det. Lyckligtvis…

Eller lyckligtvis?! Vi har väl skapat vår egen lycka och trevnad här, förresten. Hursomhelst är det nog ändå viktigt att tänka på nätkärleken och utöva den.

20130207-082029.jpg

Avslutningsvis fick jag nästan mig ett boktips till livs igår på tåget hem från bokmiddagen. Nästan… Två kvinnor satt och pratade om ditt och datt och kom till slut in på böcker.
– HAR du inte läst de här böckerna?! …(Ohörbart)… Du bara MÅSTE läsa dem, de är de bästa jag läst i mitt LIV!

Och där var jag tvungen att gå av tåget… Utan att få reda på vilka böcker det var som var så bra…

Edmund de Waal – Haren med bärnstensögon

Recension,

Det var ganska mycket snack om Haren med bärnstensögon i somras och höstas, i Studio Ett i P1 bland annat. Jag blev nyfiken på den då och fick sedan till det så att vi skulle läsa den i den lilla bokcirkeln jag är med i.

haren

Det är en släktkrönika över den judiska släkten Ephrussi och den spänner över tiden, från 1870-talet fram till idag och tar läsaren med till Paris, Wien, Odessa, Tokyo och Tunbridge Wells i Kent, England.

Edmund de Waal ärver en samling netsuker, små snidade figurer av elfenben eller buxbom, en japansk hantverkstradition. Dessa guidar honom och läsaren genom släktens historia med början i Paris 1871 när Charles Ephrussi började samla på dem – japonisme var väldigt inne då. Vi får följa med netsukerna på deras resa mellan olika ägare genom olika tider. Det är inget mindre än ett mirakel att netsukerna klarar sig igenom andra världskriget, om ni frågar mig.

Som en del andra läsare tyckte jag att boken hade ganska lång startsträcka. Bara förordet är 17 sidor… Men när jag fick en lång, relativt ostörd lässtund (på flyget ner till Gran Canaria för några veckor sedan) sögs jag in i den här fascinerande historien och fastnade. Väldigt fascinerande. Författaren är ganska närvarande i hela boken, han återkommer till sitt skrivande och för in det i berättelsen och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det greppet eller inte. Jag är hur som helst mycket glad att jag läste boken och kan varmt rekommendera den.

Andra som läst och tyckt om boken är DN:s Ulrika Milles, Annika Koldenius och Och dagarna går. Köp den på Adlbris, Bokus eller Bokia till exempel!

Haren med bärnstensögon (The hare with amber eyes), 2012, 333 sidor (inbunden), Albert Bonniers förlag.

Top Ten Tuesday – bokliga minnen

Bloggutmaningar,

Dagens topp tio handlar om ”bookish memories”. Jag har inte stått i kö för signering eller boksläpp, däremot har jag skrivit till en författare en gång, och tackat för bra läsning! Jag får sådana där ryck ibland, när jag vill tala om för folk att jag tycker de är bra eller har gjort något bra. Cred where cred is due.

Författaren jag skrev till var Denise Mina och det tog tid innan jag fick något svar (hon får säkert rätt många mail!) men hon svarade i alla fall och tackade för mina hejarop, de hade tydligen kommit väl till pass när hon haft skrivkramp. Henne har jag en signerad bok av också, The Field of Blood. Jag har läst och gillat alla hennes böcker och tack vare dem blev jag nyfiken på Glasgow och drog med mig en kompis dit 2007. Gillade staden jättemycket och återvänder gärna! Glasgow som stad är väldigt närvarande i hennes böcker och jag kunde nästan känna igen mig på vissa gator! Köpte en väl tummad pocketutgåva av Garnethill på en marknad (The Barras, har förekommit i böckerna) och den är mig lite extra kär. Lite larvigt men det känns som att just den fysiska boken står närmare berättelsen än de andra böckerna.

Annars vet jag inte om jag har så många bokliga minnen som inte är från själva läsningen. Jo, jag har stött på (eller snarare sett) Beate Grimsrud på sjukan när jag var där på besök. Och så kommer nog min inblandning (även om den är högst, högst! marginell) i Jennys bok bli ett roligt minne!

Selma Lagerlöf – Körkarlen

Recension,

klasutman1Körkarlen var en utmaninngsbok x 2; den fanns både med i min Boktolva och i min Klassikerutmaning.

För att vara helt ärlig kom den med i klassikerutmaningen just för att den fanns på Boktolvan. Och för att vara helt ärlig fanns den med på Boktolvan för att den stått i bokhyllan länge, och för att det var den tunnaste Lagerlöf jag hade.

Inte de finaste av läsmotiv kanske? Icke desto mindre, nu är den utläst!

Så här fin är min utgåva

körkarlen

Omslag av Stig Södergren. Baksidan berättar såhär:

Körkarlen är Selma Lagerlöfs mirakelspel och höga visa om en gränslöst uppoffrande kvinnokärlek, en nyårslegend om en liten slumsysters handlingsevangelium berättad på en så lågmäld prosa att den just genom sin stillsamhet får oss att lyssna så intensivt.

Jag vet inte det, jag.

Det här är inte min typ av berättelse tror jag. Hur som haver så läste jag den nog inte under rätt förhållanden, det tog en hel vecka för mig att ta mig igenom dessa 112 sidor och det beror inte på att språket var svårt, utan för att jag haft fullt av tankar i huvudet, detta var ju veckan jag blev med häst!

Visst märker man på språket att det är en bok som skrevs 1912 och inte 2012, men jag tyckte om det. Vackra ord och uttryck man vill läsa om och liksom smaka av en gång till. Men jag blev inte alls engagerad i varken körkarlen själv, David Holm eller Syster Edit.

Körkarlen filmatiserades 1920 och hade premiär 1921. 2012 utsågs den till den bästa svenska filmen någonsin. Lite sugen på att se den, kanske jag gillar berättelsen filmatiserad?

Jag gillade inte Körkarlen något vidare alltså, men med detta är inte sagt att jag inte kommer läsa mer av Selma Lagerlöf, för det vill jag! Jag skulle vilja läsa om Charlotte Löwensköld, som jag läste i mellanstadiet, och kanske Gösta Berlings saga eller Nils Holgersons underbara resa genom Sverige. Men inte just nu. Kanske till hösten?

Rekommendera gärna den bästa Lagerlöf du läst!

Bokstavsutmaning: R

Bloggutmaningar, , ,

Malins bokstavsutmaning Böcker A-Ö är framme vid R.

Bok på R: Räddaren i nöden av JD Salinger.

The Catcher in the Rye heter den i original och den skrevs 1951. Jag har läst den ett par gånger, både på svenska och engelska. Den svenska översättningen jag läste gjordes på 50-talet och innehöll supersköna uttryck som ”Du är verkligen grabben med choklad i!”. Har letat efter den utgåvan på antikvariat utan framgång.

Författare på R: Cornelia Read.

Nyupptäckt favorit! Eller hon kanske inte kan vara en favorit när jag bara läst en av hennes böcker… Men jag vill definitivt läsa mer om journalisten Madeline Dare!

Karaktär på R: Ralph i Ralphs party av Lisa Jewell

Samme Ralph är även med i After the Party (Efter festen). Lisa Jewell skriver chick-lit i ordets allra bästa bemärkelse.  Andra böcker jag kan rekommendera av henne är Thirtynothing och The Truth about Melody Browne. Vince och Joy är också bra.

Tematrio: Crossover

Bloggutmaningar, , , ,

I veckans Tematrio hos Lyran ska vi lista tre Crossover-böcker, alltså som passar både unga och vuxna. Jag har inte läst så många sådana, men några ska jag väl få ihop:

1. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian.

Mycket bra och mycket sorglig om en London-pojke som flyttas till landsbygden under blitzen.

2. Harry Potter-serien av JK Rowling.

Jag har faktiskt inte läst den sista boken, men har den hemma sedan länge. Har läst dem på engelska för att jag fått för mig att språket känns ”vuxnare” då, och för att omslagen var snyggare.

3. The fault in our stars (Förr eller senare exploderar jag) av John Green har ju älskats nästan sönder i bokbloggosfären och jag är säkert den enda som inte läst den än. Men efter vad jag förstår är det en bra Crossover!

Allt började med några Vitnos-böcker…

Katterna och hästarna

Hur konstigt det än låter är det faktiskt tack vare min bokblogg jag blev med häst! Jag hör själv att det låter snurrigt, men såhär hänger det ihop:

Vid något tillfälle skrev jag om vad jag läste som liten. Det var enbart hästböcker. Kitty, Tvillingarna, Fem göre sig icke besvär. Det var bara hästböcker som slank ner och framförallt Vitnos-böckerna av Marie-Louise Rudolfson. Jag beklagade mig lite över att jag inte hade några kvar varpå bloggaren 2XL som jag haft en hel del kontakt med under hösten erbjöd sig att låna ut sina och dotterns gamla.Vi träffades och fikade varpå det både kom upp att en av mina två medryttarhästar hade åkt till de evigt gröna ängarna, och att hennes dotters hästs hagkompis behövde ny matte…

vitnos

Vitnosböckerna som gjorde mig till hästmatte!

Tiden kanske var inne för mig att gå från medryttare till hästägare? Jag hade ju egen häst när jag var liten och har funderat till och från på att skaffa egen igen. Efter att ha försäkrat mig om att jag skulle ha en finfin boxplats och hagkompis till en egen häst åkte jag och tittade på hästen och provred. Åkte hem och tänkte, drömde, tänkte, fantiserade… Provred en gång till och så var det klart! Dagen efter flyttade hon hem till mig! Eller snarare, hem till sitt nya stall några kilometer hemifrån mig. Det var en vecka sedan och hon trivs bra med sin nya hagkompis och vi har varit ute ett par gånger och ridit. All utrustning är inte 100 % på plats än, jag lånar ihop lite saker tills jag vet vad vi ska ha. Det känns verkligen så fint att ha en häst som familjemedlem igen och jag är så tacksam för mina bloggkompisar Jenny och Louise som fick ihop mig och Nikki!

hästfackböcker

Gamla och lite nyare hästböcker har kommit till heders igen.

Hästen som hobby högst upp till vänster innehåller det mesta man behöver veta som hästägare eller hästintresserad, men är ganska daterad. Idel majorer och överstar (alla utom en är män) som har skrivit de olika kapitlen. Hästliv av Desmond Morris är mera av hästpsykologi. Hästverksamhet köpte jag när jag (vantrivdes på mitt förra jobb och) funderade på att starta eget som hästmassör… I samma veva köpte jag även Håll hästen frisk och Hästmassage. Hästmassage är skriven av Marina Axelson-Callum som även ger kurser i hästmassage. I fem steg kan man bli en fena på hästmassage, läs mer om det här. Jag gick introduktionskurs och steg ett-kursen. Sedan fick jag nytt jobb (det jag har nu) och känner inte att jag behöver starta eget för att inte dö av tråk… Men jag är fortfarande intresserad av hästmassage! Och nu har jag ju en egen patient att jobba på… Ridlära, Horsemanship och Lär känna din häst har jag också köpt på senare år.

Nu bläddrar jag en del i dessa och den vanliga romanläsningen har fått stryka lite på foten…

Ann Rosman – Fyrmästarens dotter

Recension

Det svenska deckarundret, alltså! Här finns ju både bra och dåligt, och Ann Rosman tycker jag hör till de bättre. Fyrmästarens dotter är Rosmans debut.

97816520_Fyrmastendo_4629

I arbetet med att renovera fyren Pater Noster upptäcks en död manskropp. Den ligger i ett inmurat rum och hittas av två polska gästarbetare. Karin Adler vid göteborgspolisen utreder fallet och tvingas arbeta med den ordmärkande kollegan Folke eftersom hennes ordinarie kollega är sjuk, samtidigt  har hon det tufft privat då relationen med sambon är på upphällningen. Karin är en sympatisk person jag gärna läser mer om. Folke är dock lite väl irriterande ordmärkande för att han ska kännas trovärdig och inte som en karikatyr.

Handlingen är intressant tycker jag, Rosman väver in historiska inslag på ett förtjänstfullt sätt och jag vill verkligen veta hur historien hänger ihop och hur den döde mannen hamnade där och varför. Jag blir även engagerad i Karin Adlers liv och tycker om att läsa om henne.

Rosman känns som en trovärdig berättare och hon har gjort en gedigen research. Historien är dock lite spretig och hade jag inte varit i semester-läsnings-mode och läst ut den på en dag hade jag nog tyckt att det var svårt att hålla reda på allt. För det är många karaktärer i denna historia, många vinklingar att hålla reda på.

Det är svårt att inte jämföra Ann Rosman med Camilla Läckberg – de skriver samma typ av deckare som utspelar sig på Västkusten. Men Ann Rosman går definitivt starkare ur den jämförelsen, på ungefär alla sätt och jag kommer garanterat läsa de andra böckerna också!

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel. Andra dom tyckt till om boken är Annika, DN:s Lotta Olsson och Nilma (som lyssnat på ljudbok).

Fyrmästarens dotter, 299 sidor (pocket) 2010 Damm förlag/Ponto Pocket.