Summering av 2014

2014 var mitt tredje år i bloggosfären, och även det år luften pös ur bloggballongen. Vet inte vad det beror på, men både bloggandet och läsandet har dippat. Jag väntar på att blogglusten ska återkomma av sig själv.

Jag har läst 53 böcker under året, en i veckan alltså. Läsutmaningarna gick det åt pipan med, så fler sådana blir det nog inte.

Jag tänkte göra en väldigt enkel statistikövning för att summera året; lyfta fram de fem bästa böckerna jag läste 2014 (utan inbördes rang):

Donna Tartt – The Goldfinch

Sara Lövestam – Hjärta av jazz

Curtis Sittenfeld – Sisterland

Julia Dahl – Invisible City

Jojo Moyes – The Girl You Left Behind

Bubblare:

Elly Griffiths – The Outcast Dead

Cornelia Read – The Invisible Boy

Här ovan har jag bara listat nylästa böcker, hade jag tagit med omläsningar hade även/ någon av dessa kommit med:

Denise Mina – Garnethilltrilogin

Douglas Kennedy – The Pursuit of Happiness

Årets sist påbörjade bok blir Kristina Ohlssons Lotus Blues. Den verkar väldigt lovande, så det känns bra att avsluta 2014 och öppna 2015 med den!

Gott nytt år!

Annonser

Gabriella Ullberg Westin – Ensamfjäril (minirecension)

Jag fick den här boken som recensionsexemplar av författaren, signerat och allt, mycket trevligt!

IMG_7401

Ensamfjäril är ingen vanlig polisdeckare, eftersom den har ett inslag av romance. Frun till en nyligen hemflyttad fotbollsstjärna hittas skjuten i sitt hem och polisen Johan Rokka leder utredningen. Allteftersom utredningen går framåt inser han att den kopplas till det förflutna.

Deckare och romance är såvitt jag vet en ny kombination, men jag vet inte om jag tycker att romance-delarna gagnar eller för historien framåt på något sätt. Det var intressant att läsa genrerna i kombination och Ensamfjäril är en lovande debut, men jag tror att jag föredrar renodlade deckare och mer renodlade romanceböcker.

Jojo Moyes – The Girl You Left Behind (minirecension)

Det är 1916 och Edouard Lefevre lämnar sin fru Sophie för att kriga för Frankrike. Han är konstnär och har målat ett porträtt av henne, det var så de lärde känna varandra. Sophie är kvar i den lilla staden och driver famlijens hotel. Tyskarna flyttar in och Sophie får uppleva hur svårt det är att förhålla sig till dem på rätt sätt. Det enda hon kan tänka på är att får se Edouard igen och hon är villig att riskera allt för det.

I början av 2000-talet får Liv Sophies porträtt av sin man, precis innan han dör. Hon klamrar sig fast vid sitt gamla liv och porträttet är en viktig del av det. Tids nog kanske hon trots allt måste gå vidare, men det visar sig att hon får kämpa för att behålla porträttet, som ju har en säregen historia…

the-girl-you-left-behind

De här två historierna vävs skickligt samman och boken är en riktig bladvändare! Dessvärre har det gått lång tid mellan läsning och recension, därav den något torra recensionen…

Viveca Sten – I maktens skugga

Detta är den sjunde boken om juristen Nora Linde och polisen Thomas Andreasson, och serien är väl ett exempel på det svenska deckarundret.

i-maktens-skugga

Riskkapitalisten och utlandssvensken Carsten Jonsson har låtit bygga ett flådigt hus på en strandtomt på Sandhamn (eller Sandön kanske själva ön heter?!) och har gjort sig ovän med grannarna. Under byggets gång har märkliga saker skett och den stora inflyttningsfesten slutar med dödlig utgång…

Böckerna är väldigt lätt- och snabblästa och jag har tyckt mycket om dem, men denna senaste tyckte jag inte så mycket om, även om jag läste ut den snabbt och tyckte den var spännande. Jag tyckte helt enkelt inte att texten flyter, det är för mycket detaljer, för många ord helt enkelt.

Carol Goodman – De döda språkens sjö (minirecension)

Jane Hudson tar anställning som latinlärare på internatskolan Heart Lake där hon själv var elev en gång i tiden. Hon beundrade sin latinlärare hon hade då, som man bara kan när man är i tonåren. Hon umgicks intensivt med bästa vännerna Matt och Lucy men de dog under tragiska och delvis oklara omständigheter. Nu när hon själv är lärare ser hon en liknande dynamik mellan några av sina elever. Håller historien på att upprepa sig?

the-lake-of-dead-languages

Glöm inte reflexen!

Jag blev taggad av Bokdivisionen att skriva detta inlägg om reflexer. Tack säger jag och här kommer det!

Jag är världens bästa reflex- och lampanvändare i stallet. Jag har reflexjacka, reflex på hjälmen, pannlampa på hjälmen, reflexer på mina shortchaps (typ som lösa stövelskaft). Hästen har också reflexer när vi är ute: En reflex på varje ben, reflextäcke med en del som går över bringan, SAMT små lampor på sadeln. Stundtals har hästen även min reflexjacka på sig:

reflexjacka

Jag skulle bara kolla att hon inte var rädd för att ha konstiga grejer på sig, men hon fattade inte vad som skulle vara så läskigt, tyckte nog bara att jag var knäpp 🙂

När jag inte är i stallet är jag dock ganska dålig på reflexer. Jag har en liten på handväskan men eftersom jag inte har bytt till vinterjackan ännu (fortfarande varmt i Stockholmsområdet ju!) så har jag inga reflexer på jackan. Dumt va? På vinterjackan har jag i alla fall reflexer som hänger ner från fållen så de dinglar och rör sig när jag går.

Jag ska hänga över reflexerna till rätt jacka, jag lovar. Så mycket som jag svär när jag kör bil och ser folk utan reflexer, och så är jag likadan själv.

Tack för taggen, Bokdivisionen!

Månadsrapport: Oktober

Min läsning fortsätter att gå på sparlåga. I oktober läste jag ut två böcker:

Julia Dahl – Invisible City, som jag tyckte väldigt mycket om, recension här.

Sedan fick jag ett recensionsexemplar av Gabriella Ullberg Westin – Ensamfjäril, som jag har varit dålig och inte recenserat. Men jag tyckte om den, mer än jag trodde att jag skulle! En lovande debut.

Jag har en önskan om att läsa mera, och jag vet inte riktigt varför det inte blivit så. Jag bekymrar mig inte så mycket om det, det är som det är liksom.

Bokbloggsjerka om intressanta nyhetsbrev och sajter

I helgens jerka berättar Annika om ett intressant nyhetsbrev hon får, och frågar om vi har några tips på andra nyhetsbrev eller sajter för boknördar.

Jag har inte så mycket att komma med faktiskt, utan får hoppa runt bland de andra inläggen och få inspiration. Jag får förvisso nyhetsbrev från de stora nätbokhandlarna, men de är inte så värst inspirerande.

Bloglovin’s daily feed är i så fall mer inspirerande eftersom jag följer en massa spännande bloggar men det är inte alltid jag tittar igenom hela. För mig som hästnörd finns det en massa facebookgrupper om utrustning, inriktningar, träningar och sådant som jag kan få inspiration av men det har jag inte sett på boknörds-sidan. Där är nog andra bokbloggar min största inspiration!