Det är 1916 och Edouard Lefevre lämnar sin fru Sophie för att kriga för Frankrike. Han är konstnär och har målat ett porträtt av henne, det var så de lärde känna varandra. Sophie är kvar i den lilla staden och driver famlijens hotel. Tyskarna flyttar in och Sophie får uppleva hur svårt det är att förhålla sig till dem på rätt sätt. Det enda hon kan tänka på är att får se Edouard igen och hon är villig att riskera allt för det.
I början av 2000-talet får Liv Sophies porträtt av sin man, precis innan han dör. Hon klamrar sig fast vid sitt gamla liv och porträttet är en viktig del av det. Tids nog kanske hon trots allt måste gå vidare, men det visar sig att hon får kämpa för att behålla porträttet, som ju har en säregen historia…
De här två historierna vävs skickligt samman och boken är en riktig bladvändare! Dessvärre har det gått lång tid mellan läsning och recension, därav den något torra recensionen…
Den här gar jag velat läsa så långe. Tycker så mycket om Jojo Modes. Måste bara vara redo 😉