Jag läste Hemligheten på Mercy Close på engelska för någon månad sedan och recenserade den på gamla bloggen, läs här.

Tidigare har jag skrivit lite om Marian Keyes författarskap och om systrarna Walsh, läs här.

Nu har ett recensionsexemplar av Norstedts landat (man tackar!) och jag tänkte fylla på med lite reflektioner om översättningen till svenska.

Recension (lite omarbetad)

I denna bok får vi följa Helen Walsh som arbetar som privatdetektiv med egen byrå, men det går sådär i recessionens Irland. Hon är deprimerad och har det ganska jobbigt från tid till annan, hon har just blivit tvungen att flytta hem till sina föräldrar för att hon inte kunnat betala på sin lägenhet. Hennes ex, Jay Parker, vill anlita henne som privatdetektiv för att hitta den försvunne Wayne Diffney, som tillsammans med sitt gamla pojkband Laddz (som vi kunde läsa lite om i Sushi for beginners!) ska göra en viktig comeback. I brist på pengar tar hon jobbet, trots att hon egentligen inte vill ha någon kontakt med Jay.

Boken bygger på jakten på och sökandet efter Wayne Diffney, men det tycker jag inte är så intressant. Jag är mer intresserad av Helen, hennes depression och hennes relation till sin nya kille Artie och hans familj (frånskild med två barn och högst närvarande ex-fru).

Det är en engagerande och snabbläst bok. Keyes specialitet är att skriva både roligt och svart, och här finns en hel del av båda. Dock går hon inte så djupt in på svärtan, den beskrivs ganska ytligt. Helen Walsh är en ganska spännande karaktär, lite ovanlig för att vara huvudpersonen i en chick-lit roman. Hon är orädd, negativ, självisk, smalspårig och helt säkert ganska outhärdlig för sin familj. Men hon är också dråplig och rolig.

Översättningen

Den svenska översättningen är gjord av Katarina Jansson som även översatt Oväntat besök på Star Street, En förtjusande man och Är det någon där? och den är överlag bra, jag ”hör” Helen på ett bra sätt. Helen har vissa karaktäristiska uttryck som jag tycker översättaren tagit tillvara ganska bra. I översättningen har Helens Shovel list blivit Skyffellistan. På den sätter hon upp människor, saker och företeelser som hon hatar så mycket att hon vill slå dem i ansiktet med en skyffel och listan är lång! Helen äter även antidepressiva tabletter, som hon kallar Sunny D:s. I översättningen har de blivit psyktabletter.

Shovel list kan jag förstå att det är svårt att översätta till något annat än Skyffellistan (eller möjligen Spadlistan, men det låter konstigare), men Sunny D:s hade jag velat översätta till något annat. Solskenspiller, Kokopiller eller något annat hade passat bättre tycker jag. Men överlag tycker jag det är en mycket bra översättning av en bra bok.

Andra som bloggat om Hemligheten på Mercy Close är Bokhora och Hyllan.

Hemligheten på Mercy Close (The Mystery of Mercy Close), 505 sidor (inbunden) 2012. Recensionsexemplar från Norstedts. Tack!