Månadsarkiv: mars 2013

Elin Wägner – Norrtullsligan

Möt Norrtullsligan; Elisabeth, Baby, Eva och Emmy.

De är kontorister och delar en lägenhet på Norrtullsgatan i Stockholm i början av 1900-talet. De sliter för brödfödan (bokstavligen) på låga kvinnolöner men har ett gott kamratskap och åtminstone Elisabeth (Pegg) har alltid ett rappt svar på tal.

untitled

Vi får följa de fyra kvinnorna genom sina vedermödor, vi får veta hur hårt samhället var mot kvinnor i allmänhet och ogifta, arbetande kvinnor i synnerhet. Den svaga ställningen på arbetsmarknaden, det osunda beroendet av chefen, hur knapert det var att leva. Jag tar med mig allt detta, tycker att samhället faktiskt har kommit ganska långt på hundra år, åtminstone bitvis, men det är mycket kvar.

Det jag kommer minnas mest av den här boken är det fantastiska språket, beskrivande, roligt och vasst. Det finns så många roliga och underfundiga oneliners och repliker i boken, att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Ville läsa med såna där som post it-indexflärpar, sätta dem vid varje formulering men det är kanske ingen idé, de skulle nog sitta på nästanvarje sida och då hittar man ju ändå inte tillbaka!

Man kan läsa lite om Elin Wägner på Wikipedia, varifrån jag även lånat den här bilden på henne (ska visa henne någon gång under 1920-talet)

200px-Elin_Wagner

Mer kan man läsa om henne på Elin Wägner-sällskapets hemsida, här. Denna bok lästes av Stockholm läser 2011, läs mer projektet här. Min utgåva av boken (länk längst ner) har ett förord av Annika Lantz som är mycket läsvärt och ett efterord av Boel Hackman, fil.dr. som också är mycket intressant.

Andra som läst och bloggat är Den var bra, Böcker emellan och Bokhora. Bokhora drar paralleller mellan Norrtullsligan och Mad Men men jag tänker snarare på Sex and the city. Men vid en jämförelse vinner Norrtullsligan! Fler än jag reflekterar att detta var en typ av tidig chick lit, men egentligen är nog Norrtullsligan lite för politisk för att vara chick lit. Men återigen, vad är egentligen chick lit?

Norrtullsligan läste jag som en del i min klassikerutmaning, läs mer om den hos Lyran.

Köp boken på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

Norrtullsligan, 131 sidor (pocket), Podium förlag 2012 (första utgåva 1908). 

Bästa boken i februari var…

Debutanten Annamaria Janssons Välkommen ut på andra sidan. Recension inom kort!

 

I februari läste jag:

Selma Lagerlöf – Körkarlen

Elly Griffiths  – A Room Full of Bones

Ann Rosman – Själakistan

Annamaria Jansson – Välkommen ut på andra sidan

Elly Griffiths – One is Silver

 

Ingen superbra läsmånad, men helt ok för mig ändå. Och rätt bra blandning för mitt syfte att läsa mer varierat. Körkarlen är en klassiker, One is Silver är en mycket kort novell, sedan var det två deckare och en svensk roman. Möjligen ”borde” jag ha läst något som utspelar sig i icke-sverige, icke-storbritannien… Men borde, schmorde. Läsglädjen framför allt!

Nu läser jag The Fault in Our Stars av John Green och Det enda könet av Katrine Kielos.

Bokbloggsjerka 1-4 mars

I veckans jerka frågar Annika Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Precis som Annika har jag lite svårt för poesi i allmänhet. Eller heter det Lyrik? Enstaka dikter kan jag gilla förstås, Esaias Tegnér, Robert Frost, Karin Boye… Ni vet de där vanliga. Men poesi i större format eller mening har jag svårare för, men ibland känner jag att jag borde försöka gilla det för att det är ”fint”.

En annan genre jag inte gillar (men inte känner att jag borde gilla i och för sig) är Fantasy. Undantaget Harry Potter, de böckerna gillade jag (fast jag har inte läst den sista än).