Johanna Ranes – Det man inte vet

Det man inte vet är det första verket i genren ”fan fiction” jag läser!

Jag blev kontaktad av författaren då hon tydligen sett att jag gillar Denise Rudbergs Elegant Crime-serie om Marianne Jidhoff. Först var jag ärligt talat lite skeptisk, men så tänkte jag att det kunde vara roligt att prova fan fiction.

Förlaget Lind & Co har ju ganska blandad utgivning så det kändes som en kvalitetsstämpel på sätt och vis. Hade det varit en självutgiven bok kanske jag inte hade nappat… Låter lite snobbigt kanske. Jag är i alla fall glad att jag nappade! Som nybliven Storytel Reader-ägare så bad jag om e-/ljudbok.

Ett väldigt fint omslag tycker jag, det matchar berättelsen bra. Johanna Ranes har, som en hel del andra samtida (och kanske nya?) författare ett väldigt målande språk. Det är mycket färgbeskrivningar av saker och ting, till exempel. Det ger absolut färg åt berättelsen men ibland känns det lite som utfyllnad.

Det man inte vet tycker jag kändes som en blandning mellan deckare och feel-good, en väldigt bra kombination tycker jag! Det är en stabil debut och jag kommer säkert att läsa om det kommer en fortsättning om Karin och Lilys detektivbyrå.

Karin har precis fått barn, men ska ändå börja arbeta på byrån igen. Hennes man har dock åkt för att hälsa på sina föräldrar så Karin får dra med sig tre månaders-babyn på sina uppdrag. Kollegan Lily Comte-Paradis, som hon känner från gymnasietidens internatskola, är en färgstark figur både till namn och karaktär. Uppdraget vi får läsa om blir en kombination av mord och otrohetsaffär, men inte på det sättet man kanske hade tänkt sig. Det är en bra story med en lite oväntad twist på slutet.

Jag har som sagt ingen koll på eller erfarenhet av fan fiction, men jag hade nog väntat mig lite mer Jidhoff-referenser, men om jag inte minns fel tror jag att Johanna Ranäs har kollat av berättelsen med Denise Rudberg och sedan gjort en anpassning, och det gillar jag. Hedervärt. Jag tycker att man som läsare ändå fick lite ”elegant crime”-känsla då det var mycket referenser till platser, gator, krogar och andra omständigheter. Det är ett bra verktyg för att öka känslan av att läsaren befinner sig i berättelsen. Och jag ska nog besöka Bistrot Paname som det skrivs om mycket i början! 🙂

Detta var en bra och lovande debut av Johanna Ranes, och jag kan tänka mig att hon kommer växa bok för bok!

Tack Lind & Co för recensionsexemplaret! Här kan man läsa mer om Det man inte vet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s